Stillsamt vid Vallentunasjön

Jag var i full fart på väg att fylla sextio när livet kom i kapp mig

Spela gärna upp min egen inläsning av denna introduktion

Jag har en obotlig malign tumör i gallvägarna. Med metastaser i lungor och lever. Tumören sitter på sämsta stället, högt upp i levern och täpper igen för gallan. Efterhand kommer min lever inte orka längre.

Diagnosen ställdes i början av mars 2020.

Läkarna säger idag, ett år senare, att jag sannolikt är borta om ytterligare ett år. ”Tänk månader inte år”, säger de.

Under det år som gått har jag fått den bästa behandling som går att få. Eftersom tumören har spritt sig så är den av den art som inte går att vare sig operera eller stråla. Forskningen kring den målinriktade genterapin har hittills bara hunnit studera de vanligaste cancerformerna. Jag har en mycket ovanlig. När jag i januari hade fått alla tillgängliga cellgifter som läkekonsten har att tillgå mot gallvägscancer, så är nu behandlingarna avslutade. De har visserligen fungerat livsförlängande, men nu är det inget utom min egen livsglädje som bromsar det som växer inom mig.

Människor som jag träffar säger att jag ser pigg och glad ut. Det syns liksom inte utanpå. Jag har inte ont eller så heller. Det är bara konstigt alltihop. En märklig dröm.

• • •

Mina senaste inlägg

• • •

Att finnas till – alla hittills publicerade delar

• • •

Hur jag ser på det här med vad livet egentligen är

• • •

Vill du kontakta mig så skicka ett mejl till mail@bengangrip.com